AnnaK

hur svårt kan det vara å INTE tänka på mat, jag har nyss ätit en jättegod middag. Äh det är nog en "tjej"grej, ha ha ha.

Allt väl annars
Va till kyrkogården o tände ljus på fars dag, undrar hur han varit och allt annat varit om han funnits här. Hur hade det varit om vår storebror funnits kvar, om vår dotter funnits hos oss? Många om, men jag tror iaf att jag varit annorlunda som människa. Det som händer påverkar oss mer än man tror. Jag hoppas iaf att jag är en bra människa och förebild. Det är tankar som faktiskt dyker upp ganska ofta, undrar varför. Det gör ju ingen skillnad i mitt liv, bara jobbigt när det händer.

Är lite egoistisk, ger mig själv tid till träning. Promenaderna är verkligen hjärnspöken tömmande, och passen tömmer övriga kroppen på dåliga spänningar och fyller på med träningsvärk, ny energi och glädje.

Känner mig nöjd och glad även om det blir svackor så fastnar jag inte i det, rycker upp mig å kör på igen. Ska fan inte ge upp, jag kan om jag vill och jag SKA. Leva mitt liv i mitt liv och min fina familj.

Det blev ett trist inlägg men jag funderar så här ibland och tänker att det kanske ger sig om jag skriver av mig........................vi får väl se.

Hur som helst är jag jäkligt nöjd med det jag har och är idag.

Kramizar och vi hörs snart igen hoppas jag :-)